saandrajohanssoon

Tror inte att du läser min blogg, jag vet inte om du gör det i alla fall.
Satt bara och tänkte på dig, hur mycket jag saknade dig och hur mycket jag önskade att jag var hos dig just nu.
När jag började lära känna dig så var jag en trasig person. Jag hade nästan nyss lämnat ett förhållande som jag inte alls mådde bra i, eller, jag hade inte lämnat det förhållandet när vi började prata med varandra.
Men när jag pratade med dig så vart jag så glad, din humor, ditt sätt att vara fick mig att le. Kommer aldrig att glömma första gången vi sågs. Det var verkligen en dag att minnas.
Trodde först inte att det skulle bli så bra som det blev.. Jag menar, vad skulle vi prata om? Jag var orolig över att det skulle bli helt tyst och att ingen av oss skulle ha något att säga. Men så vart det verkligen inte.
När vi skiljdes åt den dagen så såg jag redan fram emot den dagen vi skulle ses igen.
Och nästa gång vi sågs så vart det lika bra, om inte bättre.

Och den 20/1-2008 så vart det du och jag.
Och mina känslor för dig blir starkare och starkare för varje dag som går.
Ska jag vara ärlig så var jag rädd för kärlek och jag själv trodde aldrig att jag skulle bli kär igen..
Men jag hade fel. För jag vart kär igen. I dig.

Tack älskling för att du finns.
Du betyder massor. ♥