<3

Linnéa Nilsson
 12 mars 1919 - 5 juni 2003.

I år är det hela fem år sedan som du lämnade oss, tiden har gått fort.
Jag minns fortfarande den där dagen i kyrkan när vi skulle säga hejdå till dig för sista gången. Men jag gjorde inte det, jag sa inte hejdå, jag sa bara godnatt och att vi ses senare.
Det här känns jätte dumt att säga, men jag var inte så ledsen. För jag tänkte på att du inte hade mått så bra den sista tiden. Det som gjorde mest ont var att se mormor och mamma ledsna. Det gjorde riktigt ont i hjärtat att se de gråta..
På senare tid har jag börjat tänka mer och mer på dig. Och jag har ingen aning varför..
Jag önskar att jag hade fått mer tid med dig, att jag hade fått lära känna dig ännu bättre. Men jag är ändå glad att jag fick träffa dig. Hur många har den turen att få träffa sin gamelmormor? Det är inte många.
Jag hade dig i tretton år. Det betydde mycket. Även fast du aldrig fick höra mig säga det. Men jag hoppas att du förstår det..

Jag kommer fortfarande ihåg hur det luktade i din lägenhet när vi kom och hälsade på, jag minns hur du luktade, jag kommer fortfarande ihåg ditt leende - när du log så log du med hela ditt ansikte.
Dina kramar kommer jag aldrig glömma, jag kommer ihåg att jag alltid tyckte att du kramade om mig för hårt, men det gjorde mig igenting, det fick mig att inse att jag betydde mycket för dig.
Jag har även kvar alla gratualtionskort som du skickade, och jag ler lika mycket varje gång jag läser dom.


Föresten, minns du det där halsbandet som du gav till mig när jag döptes?
Jag har det på mig.. Jämt. Känns som att det bringar tur på något sätt.



Jag hoppas du har det bra där uppe gamelmormor, vi saknar dig här nere. Men vi ses senare.

Jag älskar dig.

/ Sandra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0